Man definierar ätstörningar som ett problem med förhållandet till mat och ätande. Man tänker mycket på vad man ska äta och inte äta, eller på när man ska äta, och lyssnar inte till kroppens signaler som säger när man är hungrig eller mätt. De som har ätstörningar får även ett förändrat förhållande till sin kropp, och är hård eller dömande mot sig själv. Kontroll är något en person med ätstörningar tycker är väldigt viktigt. Man blir upptagen med saker som att planera vad man ska äta nästa gång man äter eller hur man ska träna eller äta för att ”rätta till” det man inte är nöjd med. Kan även vara om vad man ska säga till vännerna för att slippa äta något på lunchen. Man är också överdrivet fokuserad på hur mycket man väger och hur kroppen ser ut, troligen uppfattar man sin kropp annorlunda än vad den är, vilket är en del av sjukdomen.

Om man har ätstörningar brukar känslor av lycka hänga nära ihop med att man till exempel lyckas följa en diet, blir smalare eller klarar av att äta ”normalt” fast man är deppig och det finns mat hemma. Kanske tänker man sig att man en dag i framtiden ska känna sig helt nöjd. Men känslan av att vara nöjd eller lycklig kommer inte. Istället blir man fast i olika tankar kring ätande och hur kroppen ser ut, och känner sig ofta arg, besviken, ful eller misslyckad.

Kroppen påverkas väldigt negativt av ätstörningar. Din kropp behöver alla olika ämnen för att fungera som den ska, får man då inte i sig denna näring man behöver leder det till många allvarliga konsekvenser.  Det man brukar märka tidigt är smärta i magen, blir trött, huden blir uttorkad, man får sämre minne och svårt att koncentrera sig. Men detta är bara början med åren kommer det komma många nya saker.
Det är inte bara kroppen som påverkas, ditt psyke också. Ätstörningen hänger ihop med att du mår dåligt, vara nedstämd och deppig vilket gör att man gör sig själv illa. En del mår dåligt redan innan de får ätstörningar, andra börja göra det med tiden. Alla tankar kring mat och sin kropp gör det svårt att koncentrera sig på andra saker, och man får svårt att tycka saker är roliga, ångest är väldigt vanligt.

Det finns olika typer av ätstörningar, det är anorexia, bulimi, hetsätning och ortorexi. Vilken sort man har spelar ingen roll, alla är lika jobbiga, allvarliga och farliga för kroppen.  Det är viktigt att man i tidig fas kan få hjälp med att reda ut sitt problem.

Tänkte att vi skulle gå in lite kort på vad de olika sorterna innebär och sen ska vi avsluta med hur man gör för att bli av med sin sjukdom. Även vad du som nära vän kan göra.

Anorexi är då man bantar på så vis att man låter bli att äta eller också kräker man upp det man ätit så man går ner så mycket i vikt att kroppen kommer i svälttillstånd. Har man anorexi väger man för lite, men man själv anser att man inte är tillräckligt smal och är jätte rädd för att gå upp i vikt. Anorektikern har stenkoll på vad de äter och blir ofta hyperaktiva och tärnar mycket.

Bulimi är då man har tankarna på mat och sin kropp. Man är väldigt rädd för att gå upp i vikt, men tappar ibland sin kontroll och äter mycket mat, man hetsäter. När man gjort det så vill man så fort så möjligt bli av med maten så man kräks, använder laxermedel eller tränar hårt.

Hetsätning definierar man som att man äter väldigt mycket mat, snabbt och på ett okontrollerat vis. Det är vanligt att man är överviktig om man hetsäter eftersom man inte försöker få bort det man ätit så som man gör när man har bulimi. Man tänker på mat i stort sätt hela tiden.

Ortorexi är då man måste vara väldigt medveten om vad man stoppar i sig, leva hälsosamt är ett tvång. Att äta nyttigt och träna är enormt viktigt, gör man inte detta blir man besviken på sig själv. Denna typ kan utveckla en ätstörning och därmed ta över ens liv, på så vis att man hela tiden vill ha kontroll över vad det är man stoppar i sig och hur man tränar bäst. Det är jobbiga tankar som kan göra att man får ångest eller blir deprimerad.

ATT BLI AV MED SIN ÄTSTÖRNING

Att bli av med sin ätstörning kan vara väldigt kämpigt, men det går. Det första man måste göra är att själv inse att man har ett problem, ätstörning sedan måste man själv bestämma sig för att man SKA bli bra. Det kan vara bra att prata med en nära vän som man litar på samt en person som är van vid problemet och kan tackla det på bästa möjliga vis och kan få en ur ätstörningen.

En person som levt med ätstörningar länge kan känna en hemsk känsla av att bli av med sitt problem. Man vill bli bra men är rädd för hur det ska vara och vad det betyder. Nu ska man njuta av maten man äter och inte längre ha kontroll. Ätstörningen kan ha blivet en del av sig själv, och skapat en sorts ”trygghet”.  Det man måste komma ihåg är att man inte är sina ätstörningar utan att det är någonting man har.
Då du har problem med ätstörningar kan du ta kontakt med ungdomsmottagningen, BUP, skolhälsovården, vårdcentralen eller barn-ungdomspsykiatrin. Ju snabbare du tar kontakt, desto bättre.  Det varierar vilken hjälp man behöver, beroende på hur allvarligt problemet är. Det brukar fungera bra för folk att gå i terapi, då får man hjälp att bearbeta problemet. Det kan även vara så att man får gå till en dietist där man får hjälp med precis hur och vad man ska äta, eller också ett behandlingshem eller sjukhus.

Några tips på vad man kan tänka på:

• Varför ens förhållande till mat blivit som det blivit, och hur skulle man vilja att det var istället?
• Vad vinner man med sin ätstörning, och vad förlorar man? Det kan hjälpa att skriva ner det man kommer på.
• Vad skulle man vilja lägga energi och tid på istället för tankar om mat och ätande, vad vill man ha ut av livet?
• Har ens relationer till andra förändras med ätstörningen? Skulle de kunna vara bättre?
• Vilka tankar och känslor kan ha med ätstörningen att göra, och egentligen inte ens friska jag? Att må dåligt för att man har ätit en viss sak eller att tycka att ens kropp är äcklig eller att man är dålig på något sätt, är inte bra.
• Finns det andra saker än maten och kroppen som man mår dåligt av, och kanske behöver prata med någon om?

• Om man inte får i sig tillräckligt med näringsämnen kan man inte fungera som man ska. Det gäller både sånt som att orka röra på sig och känna sig pigg och stark, och sånt som att kunna skratta, slappna av och njuta av närhet.
• Det kan vara skadligt för kroppen att försöka ändra eller lura den. Den klarar inte det hur länge som helst, men om man börjar äta på ett sätt som kroppen mår bra av kan man få ett bättre, friskare och troligen längre liv.
• Ätstörningar kan göra att man blir allvarligt sjuk eller i värsta fall dör.

• Innan ätstörningen kunde man tyda kroppens signaler av att vara hungrig eller mätt. Det kan man lära sig igen.
• Budskap och bilder om kroppar, träning och mat kommer att fortsätta finnas omkring en. Men man kan träna sig att tänka att ”det är inte för mig”, att det är onödiga saker att slösa energi på.  
• Man kan också lära sig att inte lyssna på andras prat om mat, vad som är nyttigt, träning, kroppen och så vidare.

Som närstående till en person som har ätstörningar kan man känna sig väldigt orolig. Man kan inte själv hjälpa personen att bli helt fri från problemet, det krävs professionell hjälp till det. Men det är viktigt att du som anhörig finns där för personen och lyssnar, pratar och försöker få honom/henne att inse hur allvarligt det faktiskt är och att söka hjälp tillsammans. Du ska aldrig ta på dig hela ansvaret själv, det blir för tungt och du själv kan hamna i en ond cirkel.